tillbaka till start

Ät din jävel
Fri Tanke förlag

Att äta är att leva och Malin Haawind tar maten och livsnjutandet på allvar. Personliga matupplevelser varvas här med experters funderingar och recept som doftar smör och vitlök.
Haawind rasar mot hälsohets och själsdödande chiapudding, men oroas ändå av löpsedlar om farligheten i att vara tjock. För mat är inte okomplicerat; hunger, skuld och lycka är tätt knutna i ett samhälle som bara kan beskrivas som ätstört.

Ät din jävel är en bok om hur vi blir människor just genom vårt ätande, om hur vi bygger identitet genom att avstå viss mat och föredra annan och om det sorgliga med vuxna människor som äter som om de vore barn.

 

 

Sluta skrik för fan
Fri Tanke förlag

Sluta skrik för fan är en bok om att leva med barn. Om de stoltaste ögonblicken men kanske framförallt de minst stolta. Om hoten, mutorna, bekräftelsen, ömheten och känslan av att bara vilja fly till en plats där ingen kräver något av en. Om hur långt livet är från de välputsade bilderna på sociala medier, och hur det präktiga duktighetskravet sitter som en för trång och stickig kofta runt axlarna och gör att det blir svårt att röra sig fritt och efter eget huvud.

Med avstamp i mina egna erfarenheter berättar jag om det lyckade i att misslyckas, om hur overallkrigen kan ge panikångest och om lättnaden i att ändå få den där varma lilla handen på kinden efter en bråkig dag.

 

 

bokomslaget

Dra åt helvete
– en bok om gräl
Fri Tanke förlag

Det började med ett grälande par på ett charterflyg. För en gångs skull var det inte jag och min man som var osams, det var ett par på raden bakom oss. Men när jag till ljudet av det främmande parets fräsande undertryckta frustration mötte min mans blick i leende samförstånd så såddes ett frö i mig, jag ville prata och skriva om gräl. Jag ville peta på fasaden till den tillrättalagda tvåsamheten. 
  För jag saknar en ärlighet kring hur det är att leva i par. Vi är alla rätt duktiga på att berätta om hur det är när det är som bäst, men dåliga på att berätta om hur det är när det är som sämst. Och under tiden går man omkring och tänker att alla andra lever i harmonisk idyll medan man själv befinner sig i ett socialrealistiskt drama i solkig miljö.
Att leva med en annan människa är svårt. I kärlekens gryning är det lätt så klart, allt är motljussoftat och sockervaddsrosa. Sedan klär tiden av oss våra lager av försvar och filter, till slut står vi där och möts i vår otillräcklighet. Det är klart att det blir gräl. Det är väl klart som fan att den jäveln inte har gått ut med soporna idag heller. Det kan tyckas litet, smått och vardagligt. Men det är vårt liv.

Jag frågade mig om det var så farligt egentligen, det här med att gräla, och jag tog med mig frågan till psykologer och forskare. Jag pratade med människor om hur de grälar, vad de grälar om och hur gräl påverkar dem. Jag har talat med ickegrälarna om varför de inte grälar alls, och jag har undersökt varför andra som faktiskt gör det inte kan erkänna det utåt. Och så har jag i egenskap av arg människa sökt upprättelse. Varför är ilska en tabubelagd känsla? Det finns ju så mycket att vara arg på. Och självklart är det nära till hands att bli mest arg på den människa som man lever närmast.

”Man grälar för att man bryr sig” sa en av mina intervjupersoner. Att gräla med någon kan vara en kärlekshandling. Och hur man grälar säger mycket om hur man är och om vilket liv man levt, vilka värderingar man har. 
  Egentligen är jag nog mest intresserad av varför människor är som de är, och jag tycker att det är lättast att komma nära något slags sanning genom att vara och peta där det gör lite ont. Om jag frågar dig om vilken som är din favoritblomma så lär jag mig nog inte så mycket om dig och ditt liv, men om jag frågar vad du och din partner senast grälade om så lär jag mig desto mer.

Fyrtio personer har varit med och svarat på frågor om sitt grälande i mitt arbete med Dra åt helvete. Med dem har jag pratat om arggråt, långsinthet och vem var det som började-förbannelsen. Boken har dessutom berikats med fantastiska illustrationer av Louise Winblad, tecknaren bakom Hej hej vardag.

 

 

Röster om Dra åt helvete och Sluta skrik för fan

”Hur ser grälen ut i din nära relation? Journalisten och etnologen Malin Haawind har i sin debutbok öppnat dörren till ett tabulagt område, där olika konfliktsituationer och grälkulturer i parrelationer synliggörs. Hon har hämtat stoffet från intervjuade par som öppet berättat om sina gräl. Allt från höjda röster och uppbrusande verbal ilska, till gråt, långsinthet och tystnad ger en bild av vad som händer inom oss själva och mellan oss som par. Vid grälen visar sig de traditionella könsrollerna i våra beteenden, vilka påverkat oss under århundraden. Vad grälar vi om idag? Det saknas inte ämnen men hushållsarbete är ett riskområde liksom barnuppfostran, ekonomi och svärföräldrar. Utdrag från litterära verk inom området samt uttalanden från psykologer inom samlevnad ger vidgade perspektiv på problematiken. Den här reportageboken är trots allt gräl också en varmt personlig, avväpnande och lättläst bok, som vänder sig till grälande par för igenkänning.”
BTJ (Bibliotekstjänst)

 

”Upprinnelsen till Dra åt helvete – en bok om gräl var när etnologen Malin Haawinds bokcirkel läste Helena von Zweigbergks roman Ur vulkanens mun (Norstedts) – alla som har läst den ser garanterat sambandet. Resultatet blev en belysande bok där experter förvisso kommer till tals, men vanliga ”grälare” – sådana som du och jag – står i fokus.”
Femina

 

”Just nu läser vi den fantastiska boken Dra åt helvete av etnologen Malin Haawind. Uppfriskande historier om vad andra grälar om (ledtråd: ungefär samma som du). Författaren skriver att hon saknade ”en ärlighet kring hur det är att leva i par. Vi är alla rätt duktiga på att berätta om hur det är när det är som bäst, men dåliga på att berätta hur det är när det är som sämst.”
Vi Föräldrar

 

”Etnologen Malin Haawind lyckas inte bara göra en historisk genomgång av föräldra- och mammarollen. Hon analyserar den också ur såväl psykologiskt som filosofiskt perspektiv och intervjuar förskolepersonal, sin mamma och andra föräldrar samt berättar om sitt eget föräldraskap. Det hela är förvånansvärt sammanhållet och dessutom bitvis skitroligt – oavsett om man har barn eller inte.”
Modern psykologi nr 6 2017

 

”En rolig och ärlig bok om overallkrigen, hoten, mutorna, tjatet, det präktiga duktighetskravet – och den stora kärleken. Om misslyckanden – och det lyckade i att misslyckas.”
Femina.se

 

”Föräldrapraktika med sting.
När helgdagarna staplats på varandra, snön uteblir och tålamodet börjar tryta kan denna bok med fördel plockas fram, så det är bra om den fanns där under granen (även om den inte kändes lika aktuell just den dagen). Haawind skriver om känslorna du inte får ha, om föräldraroller och klass, jämförelsesjuka, moralism och om kärleken.”
Catarina Berglund Kommunalarbetaren.se

 

”Den här boken handlar om hur det är att vara förälder – egentligen. Hon beskriver hur det känns att misslyckas, t.ex om de upprepade ”overallkrigen” och känslan av panikångest när allt kör ihop sig. Här kan man läsa om sådant som vi föräldrar kanske inte är så stolta över som t.ex. de maktlösa hoten eller de pinsamma mutorna. Det kan vara extra jobbigt att samtidigt matas med de underbara och välarrangerade bilderna från reklamen eller från präktiga duktighetsföräldrar som visar upp sina bästa sidor på sociala medier. Boken tar också upp den härliga lättnaden när en konflikt bedarrat och barnet ler och allt är glömt. Då känns kärleken större än allt. Boken är rolig och tänkvärd och igenkänningsfaktorn är hög.”
Lilla livet, Informantionstidning för personal inom barnhälsovård

 

”Den titeln. Den sammanfattar både känslan en får ibland och bokens innehåll. Malin Haawind, som är journalist och etnolog, reflekterar boken igenom om livet med barn. Om stolthet, kärlek, hot, mutor, ömhet. Och så den där känslan ”av att bara vilja fly till en plats där ingen kräver något av en”. Hon beskriver overallkrig (overallbrottning kallade vi det här hemma när det var som värst), om att få oönskade ”tips” från kreti och pleti och om ”inbördeskrigen som kan rasa inom en själv när barnens behov och ens egna totalt krockar”. Allt ur ett personligt, privat, modigt och varmt perspektiv, där hon även får in analys av filosofisk, historiskt och samhällskritiskt karaktär. Oftast är författarrösten journalistisk. Ibland glömmer hon sig och blir akademisk. Det gör ingenting – boken är underbar och jag älskar den från första sidan.
Det här är en bok jag önskar att jag själv skrivit. Den ger sådan tröst och igenkänning. Jag transporteras tillbaka till de egna småbarnsåren och känner hudlösheten och tröttheten som gör en till en sämre, mindre lyhörd, men ack så mänsklig förälder. För första gången läser jag om något jag känt mig ganska ensam om (inget det pratas högt om i alla fall): att inte stå ut med barnens ständiga gap och skrik, oavsett om det handlar om bråk om paddan eller om ren och skär livsglädje. Med tre barn i typ samma ålder blir det högljutt och jag har så svårt att orka med det. Eget arbetsrum och ett par överblivna hörselkåpor tar udden av det värsta, men inte allt.
Stress och känsla av att inte räcka till sänker vår mentaliseringsförmåga. Martin Forster har i forskning visat att bara det att läsa en bok (hans bok) sänkte stressnivån och därmed gör läsaren till bättre föräldrar. Att läsa hans bok hade lika bra effekt i stort sett som att gå ett föräldraprogram hos kommunen. Så Malins bok skulle den med kunna fylla en hälsobringande funktion hos alla stressade och utmattade småbarnsföräldrar. Ni är inte ensamma om tabubelagda känslor. Kraven idag är orimliga. Ingen orkar göra allt. Den här boken gör det som Agnes Wold ville med sin bok: få föräldrar att slappna av och känna att de duger som de är. Köp den. Till dig själv eller till en utmattad förälder. Det finns många där ute. ”
Elin Lundberg, Utbildning och psykoterapi