tillbaka till start

De kom från öar
Piratförlaget

”Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet helt nära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten.” Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst

Kräva liv av livet. Att inte bara andas och arbeta och sköta sig, utan att också dra ner hela andetagen i lungorna, dra ner själva livet i lungorna, i kroppen, och låta det sippra ut igen. Låta livet flöda över till någon annan.

1945. Artonåriga Dagmar har sitt arbete som spritkassörska på hotellet i Slite, hon har sina tre systrar, hon har en pappa som blir alltmer grå och en mamma som börjat förlora kontakten med verkligheten. Hon har havet och hon har sin dröm om att livet ska börja på riktigt. Men skulle hon i så fall ha modet att ta del av det som erbjuds?

En dag lägger ett fartyg till i Slite hamn, och besättningen inkvarteras på hotellet. Sjömannen Holger från Tjörn börjar samtala med Dagmar, han ser henne på ett sätt som ingen annan gjort och Dagmar får de konturer som hon alltid känt att hennes personlighet har saknat. Men kan hon hänge sig åt förälskelse när så många runtomkring henne har det svårt?

Två unga människor, från två helt olika öar. Men det som avskiljer öfolk från resten av världen är det som håller dem samman sinsemellan – vattnet. Och närheten till vattnet gör att de vet allt om förluster.

De kom från öar är första delen i trilogin om Dagmar och Holger, tre romaner som formar berättelsen om en familj men också om det svenska folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Det är en varm och stämningsfull berättelse med ovanligt levande karaktärer.

 

Satans skit – en bok om smuts
Bokförlaget Atlas

Smuts markerar ett slags gräns för där vi själva slutar och “det andra” börjar. Det markerar också en gräns mellan det som vi står ut med när det gäller oss själva och det vi absolut inte står ut med, det sistnämnda tenderar att vara rätt mycket.

Satans skit är en bok om smuts, stök och städning och om vad vår relation till dessa företeelser säger om oss som människor och tiden vi lever i. Det handlar om städning som moralfråga, om äckelkänslor, svindyr livsstilstvål och om mammors dammkontrollerande fingrar som dras över fönsterbrädor hemma hos deras vuxna barn. Men också om när det smutsiga blir sexigt och det rena trist, om samvetskval i skuggan av rut-avdraget och om huruvida det är skillnad på om rödvinsfläcken på tröjan kommer från en flaska Chateauneuf-du-pape eller från boxen Gosa.

Med smutsen och stöket följer i regel skulden och skammen. Kring detta kretsar den här boken, men även kring sällsynta sköra stunder av sinnlig, smutsig skamlöshet.

 

Ät din jävel
Fri Tanke förlag

Att äta är att leva och Malin Haawind tar maten och livsnjutandet på allvar. Personliga matupplevelser varvas här med experters funderingar och recept som doftar smör och vitlök.
Haawind rasar mot hälsohets och själsdödande chiapudding, men oroas ändå av löpsedlar om farligheten i att vara tjock. För mat är inte okomplicerat; hunger, skuld och lycka är tätt knutna i ett samhälle som bara kan beskrivas som ätstört.

Ät din jävel är en bok om hur vi blir människor just genom vårt ätande, om hur vi bygger identitet genom att avstå viss mat och föredra annan och om det sorgliga med vuxna människor som äter som om de vore barn.

 

Sluta skrik för fan
Fri Tanke förlag

Sluta skrik för fan är en bok om att leva med barn. Om de stoltaste ögonblicken men kanske framförallt de minst stolta. Om hoten, mutorna, bekräftelsen, ömheten och känslan av att bara vilja fly till en plats där ingen kräver något av en. Om hur långt livet är från de välputsade bilderna på sociala medier, och hur det präktiga duktighetskravet sitter som en för trång och stickig kofta runt axlarna och gör att det blir svårt att röra sig fritt och efter eget huvud.

Med avstamp i mina egna erfarenheter berättar jag om det lyckade i att misslyckas, om hur overallkrigen kan ge panikångest och om lättnaden i att ändå få den där varma lilla handen på kinden efter en bråkig dag.

 

bokomslaget

Dra åt helvete
– en bok om gräl
Fri Tanke förlag

Det började med ett grälande par på ett charterflyg. För en gångs skull var det inte jag och min man som var osams, det var ett par på raden bakom oss. Men när jag till ljudet av det främmande parets fräsande undertryckta frustration mötte min mans blick i leende samförstånd så såddes ett frö i mig, jag ville prata och skriva om gräl. Jag ville peta på fasaden till den tillrättalagda tvåsamheten. 
  För jag saknar en ärlighet kring hur det är att leva i par. Vi är alla rätt duktiga på att berätta om hur det är när det är som bäst, men dåliga på att berätta om hur det är när det är som sämst. Och under tiden går man omkring och tänker att alla andra lever i harmonisk idyll medan man själv befinner sig i ett socialrealistiskt drama i solkig miljö.
Att leva med en annan människa är svårt. I kärlekens gryning är det lätt så klart, allt är motljussoftat och sockervaddsrosa. Sedan klär tiden av oss våra lager av försvar och filter, till slut står vi där och möts i vår otillräcklighet. Det är klart att det blir gräl. Det är väl klart som fan att den jäveln inte har gått ut med soporna idag heller. Det kan tyckas litet, smått och vardagligt. Men det är vårt liv.

Jag frågade mig om det var så farligt egentligen, det här med att gräla, och jag tog med mig frågan till psykologer och forskare. Jag pratade med människor om hur de grälar, vad de grälar om och hur gräl påverkar dem. Jag har talat med ickegrälarna om varför de inte grälar alls, och jag har undersökt varför andra som faktiskt gör det inte kan erkänna det utåt. Och så har jag i egenskap av arg människa sökt upprättelse. Varför är ilska en tabubelagd känsla? Det finns ju så mycket att vara arg på. Och självklart är det nära till hands att bli mest arg på den människa som man lever närmast.

”Man grälar för att man bryr sig” sa en av mina intervjupersoner. Att gräla med någon kan vara en kärlekshandling. Och hur man grälar säger mycket om hur man är och om vilket liv man levt, vilka värderingar man har. 
  Egentligen är jag nog mest intresserad av varför människor är som de är, och jag tycker att det är lättast att komma nära något slags sanning genom att vara och peta där det gör lite ont. Om jag frågar dig om vilken som är din favoritblomma så lär jag mig nog inte så mycket om dig och ditt liv, men om jag frågar vad du och din partner senast grälade om så lär jag mig desto mer.

Fyrtio personer har varit med och svarat på frågor om sitt grälande i mitt arbete med Dra åt helvete. Med dem har jag pratat om arggråt, långsinthet och vem var det som började-förbannelsen. Boken har dessutom berikats med fantastiska illustrationer av Louise Winblad, tecknaren bakom Hej hej vardag.