tillbaka till start

Det bästa med allt är innan (med ett undantag)

Mitt 6-åriga jag hade inte hållit med men nu tycker jag helt klart att advent slår julafton. Det finns nästan inget jag lever så mycket för som olika ”innan”. Förväntningstider. När det stora ligger framför. Det tror man i alla fall för det stora är precis där man är. I själva crescendot är det ofta så intensivt att man inte hinner känna efter men innan, innan hinner man.

Det finns ett innan som inte är superhärligt dock – det innan man kommit in i skrivprocessen. När man börjar sortera fallna blomblad i ren desperation för att starttröskeln är så skrämmande hög. Jag ska försöka klättra över den där tröskeln nu. Jag kommer behöva stegar, fallrep och oömma kläder och knän. Men över ska jag.

Lämna en kommentar