tillbaka till start

Änglar bland åhörarna

I kväll föreläser jag om föräldraskap och boken Sluta skrik för fan på Mölndal stadsbibliotek. Och jag tänker på dem, publikänglarna. De som utan att jag bett dem generöst och knappt märkbart men ändå för mig påtagligt hjälper mig när nervositeten slår till.  På varje kurs och föreläsning jag håller finns minst en kvinna, ofta i min egen ålder, som är en jävla gåva. Som omärkligt men nästan konstant ger subtil bekräftelse i form av nickningar, leenden, skratt på rätt ställen osv. Alltså verkligen de flesta på mina kurser och föreläsningar har varit härliga, men kvinnorna som är skillade på subtil bekräftelse är det bästa som kan hända mig när jag är nervig och självmedveten.

Och jag tänker på att många av de saker vi kvinnor har socialiserats till att vara bra på är genuint goda saker. Sådant som stärker människor och relationer. Till skillnad från det snubbar socialiserats in i, dvs att slåss med ölsejdlar.  Det här är ingen ny spaning men jag vidhåller: När folk pratar om att ”tjejer måste tuffa till sig och lära sig ta för sig” så har de fel. Det är i regel snubbar som måste lära sig att ta för sig mindre.

Lämna en kommentar