tillbaka till start

Julefrid? Nej tomtehot!

Jag älskar julen, mycket eftersom jag hatar vintern något infernaliskt. Julen blir då ett slags lustgas som dämpar smärtan av att behöva existera i kyla och halka. Jag tycker om pyntet och fixet, dofterna av pepparkakor och saffransbröd, jag tycker om att köpa och slå in paket. Jag tycker även mycket om att få paket men det har blivit så fruktansvärt dåligt med det sedan jag blev förälder. I år har jag köpt två julklappar till mig själv för att se till att jag får något i alla fall. Men även om julen och förberedelserna är härliga, och det är roligt att se barnens förväntan, så är det också en tid som är som upplagd för tjafs och besvikelse. Det är ofta när vi är som mest inställda på att det ska bli härligt att vara tillsammans hela familjen som det kan bli som mest härdsmälta. Längre ledigheter gör att friktionen mellan allas personligheter ökar, och de uppdrivna förväntningarna i sig gör att vi lättare flippar när något går emot oss eller inte blir som det var tänkt. Samtliga vuxna individer brukar också ha en rätt högt uppdriven stressnivå kring jul som gör att man inte är det där harmoniska ljusskenet som man önskar vara. Summa summarum: det finns inga böcker som passar så bra i juletid som Dra åt helvete och Sluta skrik för fan. Både att läsa själv och ge bort som julklapp. Hur många hot om att tomten inte kommer om inte alla är snälla har du fått ur dig i år förresten?

Lämna en kommentar