tillbaka till start

Recensioner av andras föräldraskap och liv

Först och främst: nu är det mindre än en vecka tills Sluta skrik för fan släpps i butik! Fantastiskt roligt och spännande känns det. Förra veckan blev jag intervjuad om boken av Kristin Nord på Sydsvenskan och vi kom att prata om det där med att så många verkar ha så mycket åsikter om andra människors sätt att vara föräldrar på. Man ser det ständigt i sociala medier, små pikar eller konstateranden med uppfostrande undertext: ”Jaha, ni ger ert barn köpt barnmat ser jag.” Eller: ”Så ettåringen har skärmtid alltså?”, ”varför skaffar man ens barn om man sen lämnar dem på förskola hela dagarna” och liknande. Detta pågår ju även away from keyboard . Vem har inte fått en kommentar på stan om att ”oj, ska inte barnet ha mer på sig?” eller fått höra av närstående: ”ska hon verkligen ammas nu igen?”. Det är onekligen något med barn och föräldraskap som gör att folk känner sig fria att gå loss i realtidsrecensioner av sina medmänniskors förehavanden.

Visst kan det i vissa fall handla om en ren omsorg om barnen, och självklart ska man reagera om man ser något som helt uppenbart är skadligt. Men i de flesta fallen så tror  jag att det inte handlar om det. Föräldraskap är svårt och barn är brinnande viktiga för oss så klart. När jag intervjuat föräldrar i mitt researcharbete så har det blivit tydligt att många är jätteoroliga för att göra fel, för att ”förstöra” sina barn. Kanske är det också ur den oron som det där recenserandet föds hos vissa. Att det blir väldigt väldigt viktigt att vara övertygad om att ens eget sätt att göra på är rätt, och ett sätt att befästa den känslan i sig själv är att peka finger åt sådana som gör annorlunda. Som en av mina intervjupersoner sa: ”om man själv har lite dåligt självförtroende så är det skönt om andra har det också”. Men det kan också vara åt andra hållet. Att man i rollen som förälder verkligen hittat hem och känner att det är precis detta och inget annat som man är ämnad för. Då är det nära till hands att ta på sig rollen som tipsare och frälsare, även om ingen direkt bett om ens tips.

Jag har svårast att förstå dem som verkligen söker upp människor i sociala medier som helt uppenbart har en helt annorlunda syn än en själv, och sedan går loss med pekpinnar i kommentarsfälten. Jag menar alltså inte att man bara ska följa sådana som är exakt som en själv, men man kan ju försöka hålla sig från att uppfostra andra vuxna människor. Och man kan försöka behålla en ödmjukhet och se att det finns olika sätt att vara förälder på och att det inte finns något som säger att man själv sitter på ett absolut facit över vad som är rätt och bäst.

 

 

 

 

2 Responses to Recensioner av andras föräldraskap och liv

Lämna en kommentar