tillbaka till start

2016

Låt mig utvärdera 2016 i all hast och genom att säkert glömma hälften.

Bäst i år:
Gissa. Jag gav ut en bok. Den dröm jag haft längst i livet gick i uppfyllelse. Det är ju sjukt.

Sämst i år:
Världspolitisk depp och i det lilla: stressen. Satan vad jag har levt med hjärtat i halsgropen långa perioder i år.

Året fest:
Jamen det är ju releasefesten fast den var så överväldigande att jag knappt känner att jag var med själv. Men det var jag, jag har sett bilder. Men releasen är inte ensam på tronen. I skärningspunkten mellan sensommar och tidig höst hade min vän Hanna en magisk ”kvinnofest”. En hemmafest som gav mig så jävla mycket glädje och som jag sent ska glömma.

Årets barn:
MIna barn faktiskt. Värre än alla andras, bättre än alla andras. De blir fan roligare att leva med för varje år som går, och framförallt har de nu under senare delen av året varit så extra fantastiska tillsammans. Minst fem gånger om dagen går mitt hjärta sönder (på ett gulligt sätt) när de kramas eller tröstar varandra eller beter sig fint i största allmänhet.

Årets as:
Mina barn faktiskt. Ibland beter de sig inte alls.

Årets mat:
Banh mi med mycket sriracha. Det är det jag drömmer om oftast.

Årets dryck:
Rödvin. Men lägg av, det är LIVETS dryck. Men jag har även haft ett starkt champagneår, framförallt efter releasefesten då jag fick så många bubbliga presenter. (Men oroa er ej, de flesta är kvar. Jag har inte börjat borsta tänderna i champagne än.) Det jag dricker allra mest är förmodligen ändå överprissatt köpekaffe.

Årets besvikelse:
Det har varit ett dåligt reseår. Kanske mitt sämsta i vuxen ålder någonsin. Har inte varit längre bort än Legoland.

Årets största out of character-grej:
Jag började med yoga, främst på grund av stressen. Sen slutade jag med yoga, på grund av att jag inte hann/stressen. Min ambition är att fortsätta med yoga, trots att det förstör min image.

Årets sorg:
Mormor finns inte mer. Och jag har inte längre några mor- eller farföräldrar i livet.

Årets mest frekventa företeelse:
Intervjuer. SOM jag har intervjuat i år! Mängder av människor har jag intervjuat. Men jag har också för första gången hamnat på andra sidan, och själv blivit intervjuad. Det är oftast roligt det också.

Årets modigaste stund:
När jag sa upp mig och äntligen vågade kasta mig ut som frilans. Och när jag var med i tv fast jag inte vågade.

Och till sist vill jag bara lista några av årets mest ljuvliga stunder:
– när jag hade ett skrivardygn på Görvälns slott under våren.
– när jag fick hålla min bok i handen för första gången och stod utanför centralen och bölade.
– när jag dundrade ut ur porten på jobbet sista dagen på min anställning.
– när Carmen sa ”jag älskar dig mamma” för första gången.
– sommarens alla bad. Det var ett bra badår. Och det är bra att bo på en ö.

Jag vet hur det kommer bli. Tiden går och ens samlade uppfattning av hur en tidsperiod varit komprimeras och blir mindre nyanserad. Jag är övertygad om att jag mycket snart kommer börja prata om 2016 som ett av mina bästa år hittills. Jag är mycket för att recensera och rangordna år på så sätt. Och det är ju sant, det var ett bra år. Men även ett år då en dröm går i uppfyllelse så faller tårar, hopar sig ångest, maler oro och så vidare. Man är inte fri för det. Det är som det är. Men jag är glad att jag har fått vara med om 2016, det är jag. Och jag ska bada i nostalgin utan skam. Jag ska tänka på frukostarna på bryggan, på stunden när jag klev ur taxin utanför bokmässan och hade allt framför mig,  på alla fina ord om boken som folk skickat till mig, på ensampromenaderna hem genom nattglittrig stad, på den iskalla ölen efter Legoland, på tvååringshanden på min kind om natten, på skrattattackerna i Köpenhamn och på skaldjurplatån jag delade med Gunnar på väg till Helsingfors. Jag kommer kanske till och med börja romantisera stressen jag haft under hösten när jag nästan dukat under av ett frilansuppdrag som växte över alla gränser. ”Det var väl härligt ändå” kommer jag att tänka. Jag är oftast ganska svartsynt i nuet, men när jag blickar bakåt är jag fan som Mia Törnblom på käckhetsspeed.

img_2183

Lämna en kommentar