tillbaka till start

Grällistan

Fantastiska Louise WInblad aka Hej hej vardag som har gjort illustrationerna till Dra åt helvete, bloggade en bra lista på vad hon och hennes partner grälar mest om. Jag måste ju naturligtvis bidra med en egen.

  1. Etta på listan, och det här hände dessutom exakt just nu när jag satte mig för att skriva detta, oerhört meta: att min man börjar hetskommunicera med mig så fort jag är försjunken i något. Kommunikation är bra, absolut, men det är ju underligt att det kan vara hur tyst som helst innan men så fort jag börjar skriva på något, läsa ett mejl eller ett sms då startar alltid VM i Att ställa så många frågor som möjligt på så kort tid som möjligt. Mest irri är detta att han vill ha svar på vad det eventuella smset eller mejlet handlar om innan jag själv vet det  FÖR JAG FÅR JU ALDRIG EN CHANS ATT LÄSA!
  2. Vems jobb som är viktigast och/eller vems jobb som är mest eftersatt. Det här är ju alltså sådant som aktualiseras vid vab eller när en sådan där fasansfull APT-dag dyker upp lika plötsligt som en psykopat i screammask. (Det är jättebra att APT finns, men vi har någon slags defekt som gör att vi inte kan lagra information om när det kommer att inträffa.)
  3. Städning. Åh herregud som detta är ett outtömligt ämne. Senast idag skrek jag: ”det är ju jävligt konstigt att det är jag, alltså den som städar överlägset mest här, är den som gnäller minst över hur jobbigt det är att städa”.  Alltså jag hatar också att städa. Extremt mycket hatar jag att städa. Men det är ju som det är, det måste göras och fan ska veta att det inte sker orimligt ofta i det här hemmet. När då mina mindre städande familjemedlemmar klagar över hur jobbigt det är, då vill jag dammsuga upp dem.
  4. När vi har olika uppfattningar/inställningar till sådant som har med barnen att göra. Vi är hyfsat samstämmiga, men på vissa punkter spretar vi. En sak som är väldigt speciellt med att få barn är ju att man inte har någon aning om hur man kommer bli som förälder förrän man väl är det. Innan man har barn är det för jävla lätt att sitta och ha en massa fina principer och välavvägda tankar om hur man ska agera. Sen kommer verkligheten och den fanns fan inte med i beräkningen. Man kanske är en helt annan typ av förälder än vad man trodde innan. En annan chock som kan komma är att ens partner blir en annan typ av förälder än vad man hade trott innan. Jag hade ALDRIG kunnat ana att min man skulle bli så hönsig till exempel. Varenda gång något av våra barn snubblar så är han på väg att kalla in ambulanshelikopter. Och ju mer på tå han är, desto mer chill blir jag, i protest. ”Äsch, det där gick bra. Barn ramlar 299 gånger om dagen, du kan ju inte få hjärtinfarkt varje gång” säger jag.  På det sättet kompletterar vi varandra fint.

Lämna en kommentar