tillbaka till start

Kärleksrelationen är en bebis

Det kan vara viktigt att påminna sig om det ”naturligas” förgänglighet. Det som vi anser naturligt och självklart idag har inte alltid varit det. Normer och ideal byts ut, även om vissa är irriterande seglivade. En av många saker som har varit ren njutning under arbetet med Dra åt helvete har varit att titta på parförhållandet ur ett historiskt perspektiv.

”Det var med 1800-talets framväxt av ett borgerskap som synen på familj och tvåsamhet kom att förändras. De borgerliga familjerna blev istället för arbetsgemenskaper små konsumtionsenheter. Mannen var försörjaren, den som rörde sig ute i den stora världen medan kvinnan fungerade som en hemmets beskyddarinna. Hon var en bräcklig ljusgestalt som skulle skyddas från ”hårda” ämnen som ekonomi och politik. Och det är i den kontexten som kärleken först kom att bli ett kitt mellan makar. Ekonomi spelade visserligen fortfarande roll även i denna kärlekskultens tid, det var ju lämpligt att bli störtförälskad i någon från ”rätt” samhällsgrupp om man säger så, men det är nu som kärlek börjar ses som en förutsättning för äktenskap.”

Som ni ser – den typen av parrelationer som är norm idag, vars grund är tänkt att vara kärlek – de har ingen lång historia, tvärtom.

Nu ska jag börja researcha för min nästa bok som ska handla om att vara förälder och även i den boken kommer jag att göra en tillbakablick. Jag ser ibland i diskussioner kring barnomsorg och vårdnadsbidrag att vissa förskolemotståndare propagerar för en mer ”naturlig” familjetillvaro, med en grund av ”det var bättre förr”-argument. Herregud, förr jobbade exempelvis ett bondpar jävligt hårt och mycket och hade knappast tid att dra fram vattenfärger eller göra pedagogiska språklekar med sina barn. Visst – barnen var oftast rent geografiskt nära föräldrarnas arbete, men de hade förmodligen mer nära daglig kontakt med en mor-eller farförälder eller dylikt än med föräldrarna. Det var en annan typ av barnomsorg. En annan var att större barn tog hand om de mindre. Bondmoran eller bondfarsan lämnade inte in sina små gryn på Mini-Sats, men de ägnade sig inte heller åt kvalitetstid med golvlek. Och i täta familjer så hängde barnen mest med pigorna, en slags inhouse-barnomsorg. Så någon tillvaro där kärnfamiljen umgås dygnet runt alltid – leta vidare i historien efter den, ni förskolehaters.

Lämna en kommentar