tillbaka till start

Om jobb och om att sluta på jobb

Idag sa jag upp mig. Det borde man göra oftare, eller aldrig mer. För målet har för mig hela tiden varit en frilanstillvaro, men jag har alltid fegat ur och klängt mig fast vid något fast. Men på sistone har det blivit klarare för mig att så länge jag har en anställning så kommer jag inte komma loss att ge frilanslivet en verklig chans, och jag kommer hela tiden att känna mig oerhört splittrad. Så nu testar jag detta. Nu slår jag mig fri på riktigt och hoppas att det bär. Jag vet vad jag kan – skriva, och jag vet vad jag inte kan – sälja in mig själv. Men jag hoppas att det ordnar sig. I höst har jag idel roligheter för mig. En bok att lansera, en ny bok att börja skriva på och ett större frilansuppdrag där jag äntligen får använda mina maskulinitetskunskaper igen.

För någon vecka sen läste jag en lista hos Julia Skott som jag tyckte skulle vara intressant att fylla i just exakt nu, eftersom det äntligen händer lite saker i den riktning jag önskar i mitt så kallade jobbliv. Listan kallas karriärslistan och först vill jag bara ta avstånd från ordet karriär som jag inte älskar. Karriär är för människor med för många kostymer och för lite själ tänker jag. Vi kan väl kalla den yrkeslivslistan.

Vad ville du bli när du var liten?
Författare.
Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Jag hade hybris som tonåring och trodde att allt skulle gå skitlätt och asbra för mig. Författardrömmarna fanns där men efter en gymnasieuppsättning av Lady Macbeth fick jag även för mig att jag skulle bli skådis. Journalist var så klart också uppe på bordet. Hursomhelst var jag förvissad om att det inte skulle vara några större problem. Äckligt, eller hur? Jag kan trösta er med att det gick över. I samma stund som jag kastade av mig studentmössan så slog det om och det blev många år av extremt självhat istället. Så det har nog jämnat ut sig över tid.
Gick du någon nischad gymnasielinje?
Jag gick sam-media med inriktning journalistik. Vi var den andra årskullen som gick den här nya linjen på mitt gymnasium och det var rätt mycket av en experimentverkstad och en blandning av mycket högt och mycket lågt.
Vad hade du för betyg?
Mvg och vg i allt förutom idrott och natur som jag skolkade mycket ifrån och fick g.
Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Bäst var svenska, drama och journalistik. Sämst se ovan.
Utbildade du dig efter gymnasiet?
Bara i 300 år. Jag har en magisterexamen med etnologi som huvudämne, övriga ämnen som är inbakade i den degen är: praktisk filosofi, litteraturvetenskap och kurser i Kläder, kropp och identitet och Hem, familj och konsumtion. Har också läst development studies i Vietnam. Sen gick jag det så kallade akademikerprogrammet på JMK (journalisthögskolan). Alltså en journalistutbildning för de som redan har en annan akademisk examen sedan tidigare. Långt senare pluggade jag en vända till då jag gick Skrivarlinjen distans på Skrivarakademin under ett år. Om det inte framgår: jag älskar att plugga. Om det var möjligt rent ekonomiskt skulle jag vilja gå a-kurser resten av livet.
Vilket var ditt allra första jobb?
Mitt allra första jobb var som städare på ett tandteknikerlabb. Jag började göra detta en gång i veckan när jag var 14 år. Pengarna gick oavkortat till toppar på HM. För den som inte varit i ett tandteknikerlaboratorium kan jag berätta att det mest påtagliga är att det är fint lager gipsdamm över exakt alltalltallt. Man får det i munnen, det lägger sig som en hinna över håret och det känns aldrig någonsin som att det blir riktigt rent hur mycket man än städar.
Vad har du mer haft för yrken?
Jag har varit butiksbiträde och butikschef, aktivitetskoordinator på språkreseföretag, korrläsare, chefredaktör för medlemstidningar, informatör, reporter.
När hamnade du i den banan du är i idag?
Svårt att svara på! Dels för att jag gör flera lite olika saker idag även om allt har textproduktion som gemensam nämnare. Men på ett sätt är det väl kanske när jag kom in på JMK? Det var 2007. Men om vi fokuserar på boken Dra åt helvete och resan fram till den så kan vi nog sätta en ännu tidigare start, början av 2000-talet när jag hade börjat plugga etnologi och insåg att det var Ämnenas Ämne.
Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
Det är en sak att vara på rätt väg och det är en annan sak när någon annan utifrån förstår att uppskatta ens rätta väg:) Jag började känna att jag var på rätt väg när jag började ta mig ordentlig tid att skriva sådant som jag verkligen ville skriva och inte bara sådant som ingick i brödfödejobb. Men den dagen då förlaget hörde av sig och sa att de hade blivit intresserade efter att ha läst synopsis till Dra åt helvete – ja det var fan Dagarnas Dag.
Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Att jag håller deadlines och är leveranssäker. Att jag har ett eget språk. Att jag kan vara rolig i text. Den finaste komplimangen om mitt skrivande fick jag av en skrivarkurslärare: ”du är bra på att vara och peta på det som gör ondast”. Det tyckte jag mycket om att höra.
Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Otroligt ovilligt inställd till grupparbeten och möten med mycket folk inblandade. Lite neurotisk och rädd för att misslyckas vilket ibland gör mig feg. Ogillar starkt att bli tvingad utanför min comfort zone i jobbsammanhang. Så kallad team building till exempel, vad är det för sjuk jävla hjärna som kommit på den företeelsen?
Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?
Att jag skrivit Dra åt helvete, det får väl räknas som jobb på något sätt ändå. Att jag gjort bra journalistik för barn och ungdomar i och med medlemstidningarna och att jag under den tiden stod på mig journalistiskt och fortsatte göra tidning för medlemmarna istället för tidning för styrelsen. Är även rätt nöjd med att ha hjälpt många kvinnor till rätt bh under min tid på Twilfit.
Vad går ditt jobb ut på mest?
Min jobbtillvaro just nu har så många olika delar, men i det stora hela skulle jag säga: researcha, intervjua, skriva.
Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
Jag vill bara skrivaskrivaskriva.
Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Mäklare, bilsäljare, revisor.
Vad gör du om fem år?
Jag hoppas att jag skriver en bok.
Vad gör du när du är 60 år?
Om jag får leva så är min dröm att efter 60 mest sitta och vara lite smålullig på vinlunch med mina vänner på Blå Porten. Vi ska alla bära Gudrun Sjödén-kläder och driva från konstutställning till museum och till konstutställning igen. Sen går vi teater och tar en bokcirkel på det. Det kommer bli fint.
Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
Nej visitkort vill jag inte ha. Det känns också som en grej för sådana med många kostymer och lite själ. Samt daterat.

Lämna en kommentar