tillbaka till start

Vad vi grälar om just nu

”Eller så handlar konflikterna om vilka värden och värderingar man vill förmedla vidare till barnet. Kanske har det gått utmärkt att gnabbas charmigt och avslappnat om politik i ett par bestående av en röd och en blå person så länge de var just två. Men om man sen får barn så är det inte omöjligt att båda föräldrarna brinner för att förmedla just sin världsbild. Det behöver inte ens vara så laddade ämnen som politik och värderingar förresten. Jag och min man har debatterat flitigt om hur mycket fritidsaktiviteter vårt stora barn ska engagera sig i. Min man är rädd att hon ska missa något och vill att hon ska vara med på det mesta. Jag är rädd att hon ska känna sig stressad och vill ge henne en fritid med så mycket frihet som möjligt. Bakgrund till detta: jag hade väldigt många fritidsaktiviteter som barn, min man hade inga. Inte förrän han själv var så stor att han kunde skriva in sig på tenniskurs själv. Jag önskar att mina föräldrar hade hejdat mig lite och sett till att jag fick fler fria eftermiddagar, min man önskar istället att hans föräldrar hade tagit honom åtminstone till någon enda aktivitet. Så därför håller vi nu på och kompenserar för våra egna barndomar genom att försöka regissera vårt barns.”

Hämtat ur min bok Dra åt helvete, i kapitlet som heter Svärföräldrar och barnuppfostran – extra känsliga ämnen. Och det är också just precis det läget vi befinner oss i hemma för tillfället. Terminsstart är lika med fritidsaktivitetsbråk. Jag höll på att få en stresskollaps igår då min man och mitt äldsta barn planerade att göra anmälningar till: dans, indisk dans, teater, parkour, musikal, karate, konst och skapande, fotboll, simning, knyppling, drejning, tatuering, momsregistrering. Okej, jag överdriver, men de hade minst fem saker uppe i luften och jag började hyperventilera under tandborstningen. Tandborstning förresten, kan inte det räknas som en aktivitet? Då behöver vi bara en till. Dans, bra. Låt oss boka det.

Lämna en kommentar