tillbaka till start

Bekräftelse

Insikt: som jag förhåller mig till mina texter förhåller jag mig till mig själv. Innan någon annan har sett en text jag skrivit så läser jag den inte sällan med föraktglasögonen på. Jag är kritisk och tänker att den kommer att tas emot med hat om jag låter någon annan läsa. Så jag tycker att det är jobbigt att låta någon annan läsa. Men om jag ändå vågar ge texten till någon och denna någon läser och kommer tillbaka med fin kritik – då slår det om. Då kan jag sitta och läsa min egen text och GOTTA mig riktigt! Då ser jag bra formuleringar och smarta tankar och eventuellt vackert språk.

Men jag måste alltså ha någon annans godkännande först. Någon annans beröm. Lite så är det med hela min person. Att jag helst vill gömma undan den för människor först, eftersom jag tror att den kan väcka anstöt och avsky. Men om någon visar sig gilla mig – ja då får jag hybris och blir odräglig.

Undantag finns. Ibland kan jag uppskatta en text jag skriver i själva stunden av skrivande. Jag kan njuta av hur orden faller ur mig och ner i tangentbordet och datorn. Men de texterna är det ofta bara jag själv som fastnar vid.

Lämna en kommentar