tillbaka till start

Hur det blir

Det är sen kväll i juni 2016 och jag sitter med öppet fönster mot regnet. Jag har ett glas rödvin och ett stearinljus i en gammal vinflaska bredvid datorn. Var är min svarta basker kan man fråga sig? Om jag nu ska vara klyschig är det väl lika bra att gå all in. Jag har tyvärr ingen svart basker, men jag skriver upp det på inköpslistan.

Om jag skulle vända mig om, bort från fönstret och in mot rummet, då skulle jag se ett hem i absolut förfall. Det har varit en hektisk tid på sistone och det där med att ha ett värdigt liv har fått stå tillbaka. Så jag vänder mig inte om, det behövs inte. Jag vet hur stök ser ut redan, och imorgon ska jag städa. Men inte nu. Nu ska jag titta på hur syrenträdets blad viker sig under regndropparna och dricka upp mitt vin innan jag går och lägger mig.

Jag tänker ofta på hur saker och ting blir och fascineras av hur händelser hakar i varandra och puttar tillvaron framåt på det ena eller andra viset. Jag har nyligen blivit klar med min bok Dra åt helvete. Min debutbok som ges ut till hösten. En reportagebok om gräl som jag började skissa på i ett vakuum efter att jag skickat iväg ett romanmanus till en massa förlag och väntade på att sitta i refuseringsdugget. Idén till Dra åt helvete hade nog inte kommit till mig om jag: 

1. Inte hade grälat

2. Inte hade befunnit mig i det där vakuumet efter romanen.

Att jag blev klar med romanen, den som det refuseringsduggar på, beror helt och fullt på att jag under ett år gick en heltidsutbildning i skönlitterärt skrivande på Skrivarakademin.

Att jag tog mig den tiden att gå den utbildningen berodde på att jag precis blivit av med en anställning då avdelningen jag tillhörde på mitt dåvarande jobb skars bort.

Att jag ens började skriva på romanen berodde på att jag under min första föräldraledighet gick en skrivarkurs för föräldralediga, och sen efter det fortsatte att knarka skrivarkurser.

Vi kanske ska stanna i kedjan där, innan jag kommer till det patetiska i att berätta om steget före och hur det var att ”jag alltid har skrivit och talat om att jag vill bli författare sedan innan jag kunde skriva”. Där vill vi verkligen inte hamna, även om det är sant. Så vi sätter punkt innan. Shit alltså, det var nära.

Lämna en kommentar